Startsida - Medmänniska

Att släppa taget

(såsom jag uppfattar det)


Släppa taget

Jag hade kämpat länge på egen hand för att klara av mitt liv. Jag var totalt slut, för jag fick inte ihop det. Jag hade för länge sedan mist förmågan att se klart, vilket gjorde att jag även kämpade mot det som egentligen var bra för mig.

Jag höll hårt fast vid min egenvilja, vilket innebar att jag levde efter "jag vill" respektive "jag vill inte". Vid första anblicken låter nog det sunt i mångas öron - att det är min rättighet att göra som jag själv vill. Men det är ingen frihet, det blir ett självbyggt fängelse som hindrar all frid och glädje att komma in.

Att leva efter själviskheten gör livet tungt att leva. Det gör en människa självupptagen och hennes världsbild blir så liten. Oro, ilska och rädsla - för att inte tala om självömkan - är vanligare känslor än glädje, frid och harmoni.

Själviskheten bedrar oss. För en del av oss har själviskheten till och med fått oss att tro att vi vet vad som är bäst för andra människor. När vi försöker förändra andra människor till att bli/göra det vi vill att de ska bli/göra då dröjer det inte länge innan vår sinnesfrid försvinner.

För ganska många år sedan nu, satt jag lutad mot en björkstam en tidig vårdag i slutet av februari. Jag hade nyss släppt taget om livet. Jag hade nyss lagt mitt liv i händerna på Gud Fadern så som jag uppfattade honom. Känslan var som att jag länge hade legat i en strid flod och försökt hålla mig fast i en trädgren som hängde ut över vattnet. Alla mina krafter hade gått åt till detta och jag var helt uttröttad. Jag hade kämpat mot att följa med floden, för jag ville ha kontroll över vad som skulle hända. Jag ville veta hur det såg ut bakom nästa krök, jag ville veta vad jag skulle möta. Och eftersom det var omöjligt att veta så hade jag hållit mig kvar i trädgrenen. Men nu orkade jag inte längre.
Jag sade till Honom att nu släpper jag taget, nu får du ta hand om mig och mitt liv. Jag vet ingenting om vad hur det ser ut längre fram, eller hur det kommer att bli, men jag orkar inte kämpa emot längre. Jag släpper taget nu.
Sedan släppte jag taget. Och när jag satt därute i vårsolen visste jag att jag aldrig hade mått bättre. Jag visste absolut ingenting om min framtid, men jag har aldrig känt mig tryggare. Då förstod jag var sinnesro och frid var. Jag förstod också det jag inte förstått tidigare, att jag kan lita på Honom fullständigt.

Att släppa taget är att be "Ske din vilja, inte min". Att tro och lita på att Han vet bättre än jag vad jag egentligen mår bra av. Att inse att jag inte kan råda över livet. Men att släppa taget innebär inte att jag blir oansvarig, tvärsom.

Två viktiga förtydliganden avslutningvis:
  1. Att sluta leva efter själviskheten kräver att jag kan sätta gränser så att ingen annan tar kontrollen över mig när jag nu släpper den.
  2. Att släppa taget innebär inte att man inte får önska sig något. Att ödmjukt önska något är något helt annat än att kräva det jag vill. Att önska både för egen och andras del är något som är välgörande och gör hjärtat varmt.


Att släppa taget är

  • att förstå att jag inte klarar allting själv

  • att släppa kontrollen

  • att

  • att

  • att

  • att

  • att

  • att

  • att

  • att

  • att