OM LÖGNER

Jag fick höra för många år sedan hur det gick till när någon skulle ljuga för någon annan, och bli trodd av lögnaren. Eller den dom ljög för skulle i alla fall inte fråga någon annan om det var sant. För dom som var korkade kunde man lura i vad som helst och dom gick inte och tog reda på om det var sant innan dom spred lögnen vidare. Då sa dom lögnen åt den dom ljög för, helst i enskildhet och när ingen mer än mottagaren hörde på. Och så skulle den helst viskas i dens öra dom ljög för, och så skulle lögnaren säga, men säg den inte åt någon. För då kunde lögnaren vara säker på att den dom ljög för trodde det dom ljög om, och inte gick och frågade den som dom ljög om, om det var sant eller inte.

Jag fick också reda på att om jag var med i en grupp och någon pratade om någon annan när den inte var med, då var det inte säkert att den som pratade om andra inte ljög, som inte tordes säga dessa saker när den andre var med. Då skulle jag direkt gå och fråga den de pratade om, om det var sant.

Att viska en lögn eller se ut som om den dom ljög för var väldigt viktig som fick reda på en hemlighet det skulle visst vara väldigt effektivt att få den andre att tro på lögnen, om den de ljög för var korkad.
Det skulle inte gå att sprida lögner, om den dom ljög för, gick och frågade den dom ljög om, om det dom sade var sant som dom hade sagt.




Om jag hörde eller läste det är oviktigt. Men så här tror jag att det var. Att lögnen hinner runt halva jorden innan sanningen ens får på sig byxorna.
tillbaka