TVÅ ÖRON EN MUN

I början när jag gick på grupp så blev det mig tillsagt att om jag ville lära mig saker så skulle jag lyssna, men däremot om jag trodde att jag kunde saker bättre än andra då skulle jag prata. För det var så sagt att den som pratar mycket och ofta, han tror att han har mycket att lära ut, medans den som lyssnar mycket, han vill lära sig mera.

För jag fick det också förklarat att jag skulle lyssna dubbelt så mycket som jag pratade och att det var helt självklart, eftersom jag hade fått de resurser jag hade fått och då menar jag att jag har ju fått två öron och en mun. Och då till och med kan ju jag förstå att jag skall lyssna dubbelt så mycket som jag pratar.

Så finns det de som kan prata hur länge som helst om ingenting och som inte pratar i jag-form eller om sina egna åsikter. Såna försöker jag att inte lyssna för länge på, för det bara tröttar ut.

Vidare fick jag lära mig att prata i jag-form, t ex Jag är av den åsikten, Jag gör så, Jag tror att det och det är rätt, Jag har hört den säga det, medans förr pratade jag ofta i man/vi/de/dom, t ex Vi är av den åsikten, Man tror att det är rätt, Många har sagt det, Många är av den åsikten, Många gör så, Man gör så, Man är av den åsikten.

tillbaka